|
Fick
en liten hälsning av Gizmos ägare den 12/3-08.
Hej
Tina!
Gizmo har funnit sig väl tillrätta här hos oss. Han har
aldrig verkat sakna sin gamla flock utan verkar ha accepterat oss utan
reservationer. Vilket verkar ganska otroligt - nog borde det kännas
lite otryggt att byta hem så där plötsligt.
Idag fyller Gizmo 10 veckor. Han väger 4,5 kg och ser ut att ha vuxit
minst en decimeter framförallt på längden. Det där
med vuxit får du ta med en nypa salt för vi har inte kommit
på hur vi ska göra för att mäta mankhöjden på
ett tillförlitligt sätt ännu.
Pälsen ser också ut att ha vuxit, man ser nästan inte
ögonen på honom. Pälsen på rumpa och svans verkar
ha en annan kvalitet än resten. Den är gråare, strävare
och inte lika lockig. Fast nästan all päls verkar vara gråare
inne vid rötterna, det ser ut som om han varit till hårfrissan
och färgat håret brunt och nu behöver gå dit igen
för att bättra på. Jag har lyckats klippa några
lockar nedanför öronen där lockarnas krull täppte
till örongångarna, men jag har inte vågat klippa i närheten
av ögonen än. Han tycker nämligen inte om att bli fasthållen!
Igår klippte Anna klorna på honom och det tyckte han inte
heller om, men med lite tålamod så gick det. Hon kom åt
pulpan på en av klorna, men det verkar ha gjort ondare på
henne än på honom, för han är helt oberörd.
Hans största intresse i livet är mat. Vi förstår
nu hur det kommer sig att folk får övergödda hundar. Om
man inte visste att han just ätit upp en hel portion, så skulle
man kunna tro att han inte fått mat på en månad, när
man tittar på hans min:-)
Både du och kennelklubbens video säger ju att det valpen gör
på eget initiativ inte överanstränger skelett, ligament
och senor. Vi hoppas verkligen att ni har rätt, för han far
ikring som ett jehu, uppför trappen, nerför trappen (en halvtrapp),
ut i trägårn, hopp över stock och sten...det är otroligt
hur mycket hans motorik har utvecklats på en dryg vecka.
Med tanke på det som SLRK skrev om att det verkar finnas tendenser
till att dyka upp kvarstående rädslor hos rasen, så har
vi noga iakttagit hur han reagerar när något är otäckt.
Han backar några steg och iakttar det "farliga" lite på
håll. Efter en stund går han fram och undersöker. Inte
är han harig inte! Fast den gröna bollen med en bjällra
i tog det en vecka innan han vågade ge sig på. Det verkar
som om han tror att den lever, för han "pratar" med den.
Han kommer ganska bra på inkallning - åtminstone om man springer
bort från honom samtidigt som man ropar. Han lyder "sitt"
ganska bra - om vi har godis i handen lyder han genast! Han är inte
någon retriever utan snarare en trofésamlare. Om vi kastar
iväg en leksak eller tappar greppet vid en dragkamp så kommer
han inte tillbaka till oss utan lunkar iväg och lägger sig lite
avsides och gnager på sin trofé. Några gånger
per dag blir han skogstokig och far omkring och biter i allt han ser -
mest i mig och mina kläder. Han tycker att han leker, men jag uppskattar
det inte lika mycket...
Däremellan är han gosig som en kattunge och med tanke på
att han är så söt och dessutom har silkesmjuk päls,
så är vi många som vill gosa med honom!
Kort och gott - han är perfekt!
Hälsningar från
Gizmo och familjen Johanson Norberg
|
