På den här sidan kan ni läsa om mina personliga erfarenheter om hur en lagotto är till sättet, lite fakta om rasen mm.
Sidan kommer att fyllas på allt eftersom jag kommer på mer att skriva.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Lagotton har sitt ursprung som Italiensk vattenhund men har fått sadla om och används nu till tryffelsök i sitt hemland Italien.
Lagotto Romagnolo har fått sitt namn dels från provinsen Romagna, dels från ordet logo = sjö, flod eller vattenmark.
Att rasen ursprungligen använts som vattenhund märks tydligt då de flesta lagottis älskar att bada och plaska i vatten.
Något som också märks tydligt är att den har en naturlig fallenhet för sök vilket Italienarna tagit fasta vid då den ju numera används för att söka efter det Italienska guldet "tryffel".
I Sverige finns det 65 vildlevande tryffelarter där en av de ätliga sommartryffeln är en okänd och förbisedd delikatess. Men till kantarellsök (eller annan svamp) duger en lagotto också till.
Förutom att lagotton är bra till att leta olika sorters svamp så är lagotton mycket lättlärd, pigg, envis, uthållig och entusiastisk och älskar när det händer nya saker och är gärna med på allt som en familj kan tänkas hitta på. Den är också älskvärd och fäst vid sin ägare.

Vad det gäller barn och lagotto så verkar de passa som handen i handsken. Våra hundar älskar mina barn och den kärleken är helt klart ömsesidig:-).
Förutom att söka efter svamp passar lagotton till sök och lydnad och jag kan också tänka mig att lagotton passar mycket bra till agility. Agility är något som jag gärna hade velat pröva på men dessvärre har jag drabbats av en sjukdom och har därför svårt för att hålla ett sånt tempo själv. Däremot är jag övertygad om att mina hundar hade tyckt att de var kul. Kanske kan mina barn tänkas vilja tävla i det när de blir lite äldre....Hur som helst så är lagotton en hund enligt min uppfattning mkt lättlärd och tycker om att vara till lags och gillar när det händer saker runtikring dem..

Lagottons underbara päls. Hur sköter man den?
Ja, det undrade jag också och det var det jag oroade mig för mest inför mitt lagotto köp. Hur ska jag klara av att klippa hunden så att den ser ut som en lagotto??? Tänk om jag klipper fel!!!!
Mina funderingar kring detta hade jag inte behövt lägga ned så himla mycket grubblande på visade det sig senare.
Det som kan vara lite knepigt är att klippa mössan på huvudet. Kroppen tycker jag inte är så svårt att klippa men huvudet är som sagt värre men för var gång man klipper sin lagotto blir även det lättare:-) Pälsen växer ju ut fort så de är ingen skada skedd om de blir lite fel de första gångerna :-)

Lagottons päls skiljer sig från individ till individ. En del pälsar har lätt för att tova och en del tovar inte särskilt mycket. Oavsett vad för lagottopäls hunden har, krävs det att man avlägsnar tovorna direkt, alternativt att man går igenom pälsen noggrant en gång per månad.
Lättast för att tova har pälsen när hunden fortfarande är ung och allra värst upplever jag att den är när hunden är runt 8-18 mån gammal. När lagotton är valp-unghund har den mycket mjukare päls mot när den är vuxen och så länge som pälsen är väldigt mjuk tovar den lättare.
En lagotto ska ha en krullig tät päls som ska följa kroppens konturer. Ingen friser- ras alltså men klippning kräver den ca: 1 gång per månad och då i samband med att man avlägsnar tovor samt ger sin hund ett renlighetsbad. I samband med badet måste man vara extra noggran med att avlägsna tovorna innan badet, gör man inte det uppstår det snabbt nya!!

För att reda ut pälsen använder jag en gles kam. Jag har testat allt från tovskär till kardor men min erfarenhet är att de tovar ihop fortare när man använder dessa redskap mot om man använder en gles kam. Det man ska tänka på oavsett om man kammar, kardar eller använt tovskär är att man ska ser till att blöta ner hunden ordentligt efteråt så lockarna kommer tillbaks så fort som möjligt. Gör man inte det kommer nya tovor som ett brev på posten..........En ren päls tovar också mycket mindre mot en som är smutsig.

När jag reder ut mina hundars pälsar (ca: 1 gång i månaden) brukar jag alltid schamponera dem när jag sett till att alla tovorna är borta. Många gånger lockar sig pälsen inte ordentligt direkt efter schamponeringen och gör den inte det är det lämpligt att blöta ner pälsen ordentligt tex. dagen efter schamponering igen med bara vatten.
Allra snabbast kommer lockarna om man går ut med hunden på en regnig promenad men ett bad i sjön eller havet eller bara en dusch gör att de rätta lockarna brukar infinna sig och risken för att pälsen ska tova ihop minskar.
Vad för schampo man väljer är en smaksak, däremot bör man inte använda ett ohyreschampo tex. Dermocan (såvida hunden inte lider av ohyra). Överdrivet användande av sådant schampo kan orsaka resistens utveckling. dvs. att medlen på sikt blir overksamma mot löss och loppor.
Inför utställning och när hundarna är extra smutsiga använder jag "1 All Systems Crisp Coat Schampo" till mina hundar, däremellan använder jag ett oljeschampo som heter Colsin Oljeschampo. Oljeschampot använder jag för jag upplever att pälsen slits väl mycket om jag enbart schamponerar hundarna med Crisp Coat schampot.
Har man tänkt ställa ut sin lagotto bör man bada hunden minst en vecka innan utställningen. Då hinner underullen lägga sig som har en tendens till att lägga sig ovanpå lockarna vid bad.
Om lockarna hinner platta till sig innan utställningen räcker det att duscha hunden med en sprayflaska så lockar sig pälsen igen.
Vid schamponering och vid torkning av pälsen, gnugga inte utan krama in schampot och vid torkning krama pälsen torr med tex. plutoduk som finns att köpa på tex. Häromi http://www.haromi.se.
Vid klippningen bör man tänka på är att pälsen på huvudet tar ganska lång tid på sig att växa ut i jämförelse mot kroppen. Hur lång tid det tar innan pälsen växer är olika från hund till hund. Astrids päls på kroppen växer ut väldigt fort men huvudet tar ca: 3 mån om det varit helt nedklippt med maskin. Kroppen tar ca: 2 månader, men för en del tar det ändå längre tid. Bara ett litet tips så man inte missar en utställning pga. pälsen är för kort (har gjort det själv :-)

Nu behöver man inte ha sin lagotto i längre päls utan man kan klippa ner den kortare antingen med maskin eller med sax något som sparar en hel del tid på klippbordet. En annan fördel med kort päls är att den torkar mycket snabbare vilken gör att pälsen tovar mindre vilket kan vara bra särskilt under regniga höstdagar.
Vill man hålla pälsen kortare och vill använda sig av maskin går det bra att klippa hunden med 4:ans skär som lämnar 9 mm alt. 3:ans som lämnar 13 mm.
Jag brukar klippa ner mina hundar när jag inte planerar att ställa ut dem och då brukar jag klippa ner dem med maskin med ca: 3-4 mån mellanrum.
Jag använder mig av klippmaskin Moser Max 45 men det finns andra maskiner som också är bra tex. Andis eller Oster. Oster tycker jag däremot är i lite i tyngsta laget och har en tendens att kännas väl varm i handen mot om jag jämför med Moser och Andis.

Är du intresserad av rasen så är det ett måste att köpa boken " Lagotto Romagnolo, De fem första åren i Sverige. Förf. Renée Willes)". Boken kan du köpa från SLRK (Svenska Lagotto Romagnoloklubben) eller från Ad Libris (Internet bokhandel). Den är rikt illustrerad och innehåller en massa foton på lagotto och innehåller allt ifrån rashistorik till hur man klipper en lagotto och mycket mer.

Nu när jag ägt Lagotto i drygt ett år så vill jag gärna dela med mig av mina egna erfarenheter av rasen.
Lagotton är som jag redan skrivit en pigg, glad och lättlärd hund. Lättlärd är den på både gott och ont, något man ska tänka på redan när den är valp. Vill du tex. inte att din lagotto ska hoppa upp i sängen eller soffan som vuxen då ska den heller inte få vara där som valp. Man bör alltså tänka på hur man vill ha den som vuxen redan när den är valp.

Vad det gäller aktivitet så behöver en lagotto vara ute och röra på sig. Gärna långa promenader i skog och mark där man gärna kan lägga in lite övningar som tex. gå på stockar, lydnad, gömma sig för dem och låta dem hitta dig, kasta pinnar och allt möjligt annat som man kan komma på som gör så att de får användning av sitt huvud och sin nos.
Under den mörkare årstiden var jag lite lat och gick inte ut så långa stunder när det var som mest snö.
Det märktes på Astrid som då började tugga på sin bädd, något hon inte gjort sedan hon var valp. Så fort som jag började gå ut en liten längre sträcka per dag med henne slutade hon med det direkt.
Dessa promenader är inte betungande när det inte ligger drivor med snö på marken för det krävs inga jättelånga promenader för hennes del men aktivitets behovet kan skilja sig en från individ till individ.
Både Astrid och Leone är lugna inomhus men är pigga och glada och springer omkring mycket ute. Leone är lite lugnare till sättet mot vad Astrid var i denna ålder som jag ägt Leone (8-12 veckor). Om det håller i sig får framtiden utvisa:)
Om man bestämmer sig för att köpa en lagotto så måste man vara beredd på att arbeta en del med den även om den inte kräver så mkt av sin ägare som en ren bruksras gör.

Vad det gäller deras päls så bör man redan när den är valp vara noga med att toppa pälsen så att den krullar sig bra.
Jag har inte råkat ut för något våteksem på några av mina lagotto trots att vi har det "mycket" blött i markerna men jag är noga med att varje gång som vi har varit ute torka dem med en handduk.
För övrigt ser jag till att pälsen under tassarna inte är lång så den torkar så fort som möjligt och jag slipper fullt med vatten på golven:-)

Öronvården kan skilja sig åt hos dem. En del har inte mycket päls i sina öron (som Tizna). Liv som äger Tizna har aldrig behövt ta bort hår ur hennes öron. Astrid däremot har haft svamp i sina öron en gång. Om de berodde på hårväxt eller att hon badat mycket och jag slarvat med att torka ur öronen vågar jag inte säga. Jag brukar ta bort hår ur öronen på henne så fort som jag tycker att det behövs med ca: 1 mån mellanrum.
En sak ska tänka på när man plockar öronen (enligt mitt tycke) är att man aldrig ska göra det där man klipper sin hund. För klippbordet ska enbart vara positivt för dem och att plocka öronen tillhör väl inte det mest positiva här i världen. Det tycker inte Astrid hur som helst även om hon finner sig i det, så det gör jag sittande golvet och hon ligger bredvid mig.

Barn tillsammans med lagottto har jag bara positiva erfarenheter av. Både Astrid och Leone tycker mycket om mina barn som är i åldrarna (8, 10 och 11 1/2 år).
Lagotton är mycket positiv till människor i största allmänhet. Astrid varnar visserligen när någon åker in på vår gård eller kommer gående men det är oftast inte varningsläte utan snarare glädjeskall. Så fort som hon inte ser bilen eller personen ifråga från hennes utkikspost (fönstret) så sticker hon iväg till dörren viftande på svansen.
För övrigt vill jag bara skriva att för mig och min familj har lagotton varit en utmärkt ras och vi har inte ångrat våra lagottoköp en endaste dag. Tvärtom! Intresset för rasen bara ökar för var dag som går :-)

 

Hem