071204

Tänkte att jag skulle berätta lite om hur jag har det här hos min familj. Vi består av två hundar, två små och två stora människor. Precis utanför dörren är tomten där man springa och busa. Jag gillar att gräva. Matte ser bara så uppgiven ut när hon upptäcker mina fina hål. Vi hundar har det bra. Vi leker och stojar men ibland blir hon sur den andra hunden Akela. Det är framförallt när jag vill försöka bestämma. Sedan säger matte att hon har ont i sin höft. Akela har koll på allt möjligt som händer som ex katter, fåglar och själv upptäcker jag nya dofter hela tiden.

De små människorna är också rätt mysiga. Ibland får jag komma upp i deras sängar och där du….. där kan man mysa. De är bra på att klia mig också.

Sedan kommer vi till matte och husse. Husse brukar vara på golvet och busa med oss hundar. Sedan tar han hand om oss alla när inte matte är hemma. Det är matte som bestämmer. Än så länge har jag inte testat henne riktigt. Vi får se om det är värt det. Hon verkar kunna bli rätt arg...

På dagarna är vi hos dagmatte som är mormor i huset. Då går vi promenader och ibland badar jag i sjön de bor vid. Några gånger har jag fått ligga i hennes knä och sova….jag tror inte matte vet det.

När man går ut med matte händer det ofta något. Det är ok om det handlar om att hoppa upp på sten eller gå balansgång etc men nu verkar det vara väldigt viktigt att gå snyggt i det där snöret man har om halsen ibland. Det är synd att hon inte förstår att jag inte har tid. Det finns så mycket att nosa och ibland(oftast) blir jag så kissnödig så jag bara måste visa att jag har varit här.

Nu har matte börjat med en ny grej. Det kommer ett klick när jag går snyggt i snöret och sedan kommer det en godis! Jag har funderat på om det är värt att gå snyggt lite oftare.

Vi går på kurs också. Det är rätt kul. Matte tycker att jag är duktigast(självklart är jag det också) fast ibland blir det lite jobbigt. Då brukar jag nosa en massa i backen istället.

Två gånger har vi gjort något intressant….. Matte lämnade oss i bilen och gick iväg med något som luktade väldigt annorlunda. Sedan fick vi vänta och gå en liten promenad. Jag fick på mig något konstigt på kroppen med ett långt snöre efter. Sedan gick vi till ett ställe där det luktade väldigt intressant. Jag följde efter den där nya doften och rätt som det var hittade jag en hårig benbit med hår och klöv! Gissa om jag blev stolt!!!! Matte såg rätt nöjd ut också. Efter ett tag förstod jag att det här fyndet måste jag gömma så jag började gräva ner det men matte upptäckte mig. När jag sedan skulle hoppa in i bilen kunde jag inte motstå utan jag tog samma varv igen men då fanns det ingenting kvar i slutet. Hoppas vi gör det fler gånger.

Vi har ett bord här hemma som det oftast ligger en godis på när jag ska upp. Det är ett trevligt bord där matte pysslar om mig. Hon brukar klippa pälsen och klorna. Jag tycker det är skönast att ligga ner men matte är inte lik nöjd med det.

En gång fick jag så ont i svansen att jag inte kunde hålla den uppåt och inte vifta med den. Matte kallade det vattensvans. Efter det har hon pratat om att skaffa ett täcke till mig. Jag vet inte jag… Ser det inte lite fånigt ut?

Jag gillar tjejer…. Träffade en massa likadana som jag i söndags och där var det en så söt tjej. Hon var bara två månader äldre än jag och jag försökte vara med henne hela tiden. Helst ville jag bara stå över henne och röra på baken fram och tillbaka men hon ville inte. Matte såg också lite besvärad ut men åh…... vad söt hon var.

Det är en sak som jag undrar över…. Ibland känner matte mig mellan bakbenen och det verkar som om hon letar efter något. Efteråt brukar hon titta på mig och säga att jag är sötast i alla fall även om jag inte har några testiklar… Vad är det? Skulle jag vara mindre söt om.. Äsch, strunt i det!

Det finns en sak som jag blir riktigt sur på. Ex om jag och matte myser och det kommer fram någon annan hund då blir jag sur och vill skrämma iväg dem. Det är ju min matte! Likadant om någon annan hund ska försöka ta mina tuggisar. Då spelar det ingen roll hur stor den andra hunden är. Jag måste ju försvara det som är mitt! Häromdagen träffade jag en annan hane som jag inte gillade…och det visade jag!

Något annat som är väldigt tråkigt det är att bli lämnad ensam hemma…….. Det händer inte ofta för oftast är Akela med hemma och då är det ok. Men tänk om de aldrig kommer tillbaka!!! De har visserligen alltid kommit tillbaka, oftast efter en väldigt kort tid. Jag visar tydligt att detta är det värsta jag vet genom att skälla och yla. Sedan när de är tillbaka igen lägger jag mig på deras fötter bara för att hålla koll.

Ja detta är mitt liv. Jag trivs rätt bra. Nu undrar jag mest om det där vita kommer tillbaka snart. Det var så kallt och roligt att busa i.

Hälsa min mamma, moster, syskon och kusiner!

Många blöta pussar

Epi

En liten hälsning från Epis nya ägare kom till mig den 3/9-07

Hej!!!

Hoppas allt är bra med dig och alla hundarna. Här har vi det bra. Börjat arbeta igen(inte lika bra) efter semestrar och hösten börjar att forma sig. Hundarna är hos mamma på dagarna och det går bra.
Epi har blivit stor (tror han) och lyfter på benet de flesta gångerna om han inte är väldigt trött...

Vuxit har han också en massa han är ca 41-42 cm i mankhöjd och väger ca 12kg. Har fått hjälp med öronen och det var inte roligt med rakapparaten men han accepterade det efter ett tag. Han är fortfarande en otroligt mysig och cool kille. Är inte nämnvärt intresserad av andra hundar men om de är för närgångna morrar man lite. Med vår andra hund Akela går det jättebra. De tuggar på varandra och springer runt.
Jag och Mathilda har precis avslutat en lite valpkurs och självklart var han bäst.... jag går även en kurs som heter valpkurs för skogsvalpen där alla träffar är i skogen. Förra veckan la vi spår.

På söndag ska jag troligen på en inofficiell valputställning. Jag ser det mest som en social träning.
Hur går det för de andra valparna i dina kullar?
Skickar med några bilder på Epi. Allt vitt på bröstet är borta och han börjar få mer vita strån över korset. Det är inte lätt att ta snygga foton när man är själv.

Vi hörs!!

Kram Marie och blötpuss från Epi.